Foto: Andy Taylor
Så har vi hunnit bearbeta ruset efter vår minst sagt spännande konsert Impression – Intryck. Det har för alla korister och säkert också vår modiga dirigent varit en intressant process att bygga ihop det scenkoncept som Lyran framförde i Riddarhuset 22.10 och i Louhisalen i Esbo kulturcentrum 30.10.
Lyran har visserligen i flera år har ordnat sin Cabaret, ett show and dinner-koncept med lite teater- och musikunderhållning, och satte upp en show med solist- och smågruppsuppträdanden till förmån för Argentinaresan 2011, men man kan knappast anklaga oss för att vara vana scenkonstidkare. Lyrans renodlade musikteaterprojekt Adele och andra år 2002 var en utomordentlig succé, men det berättas att det krävde en hel del arbete och målmedvetet förkovrande i teaterkonsten.
Denna gång visionerade vår dirigent Jutta Seppinen ihop ett kittlande oförutsägbart koncept som inte passar in i någon av beskrivningarna ovan. Visionen klarnade för oss bit för bit under arbetets gång, och ingen visste exakt hur det hela skulle utspela sig den sekund vi steg ut på scen. Det klingar rent med konsertens grundtanké om att skapa och uppleva intryck här och nu, i stunden. Vi fick lära oss att följa impulser, leva med, och bara ge allt – något alternativ fanns inte. Ingen mapp att gömma sig bakom. Det är också lite hälsosamt att inte våga ta publikens välvillighet för given; ibland får ju damkörerna på gott och ont leva upp till en förväntan om ett ”duktigt”, charmant, tekniskt och rent framförande av ”änglalikt klingande” damkörsmusik.
Men visst var publiken välvillig, om än överraskad, förbryllad, berörd och uppspelt. Som en ur publiken sa: ”det är härligt att se Lyran leva upp till det ni lovar på hemsidan, att ”föra in damkörstraditionen på nya, fräscha spår”. Vi tackar ödmjukt för allt stöd och all feedback och utropar i dadaisten Kurt Schwitters antiordvändningar: ”müüüüüüüüüüüüüü!”
