Hej!
Jag är Lina, en ny röst här på bloggen. Jag är första alt, grafiker, festfixare och (från och med detta inlägg) bloggare för Lyran. Jag tycker det skall bli sjukt kul att skriva av mig om körlivet och dess glada dagar här.
Lyrans hösttermin är nu i full gång. Repertoaren inför konserten i Uspenskijkatedralen 13.11 är spikad och vi är nu i den mest spännande fasen av att sätta ihop en ny konsert. Det är mycket jobb och alla måste dra sitt strå till stacken.
Vi övar stämmor, skriver programblad, slipar uttal, lägger ihop planscher och stämning och ton börjar ta form. Det vi hittills övat på, det som känts som fragment av olika verk, blir nu till musik. Sånger som känts som mil ifrån varandra får nu en röd tråd. En spännande helhet inför konserten i Uspenskij växer fram.
Själva övningen är också i sitt högsta tempo just nu. Utöver de vanliga tisdagsövningarna delar Lyran på sig i sina fyra stämmor för egna stämövningar. Stämmorna träffas i lyrors egna små hem runt om i Helsingfors. Bland kex, saft och karameller slipar stämman på sina egna svårare delar.
Det är någonstans här det häftigaste med kör händer. Det är en så cool kreativ form. Att skapa med 50 personer är något alldeles annat än att skapa själv. I en kör måste alla satsa, alla måste koncentrera sig, och ge ut av sig själv, men på samma gång klara av att sätta sig själv åt sidan och rätta sig efter ledet och hitta den gemensamma tonen. Det är en fantastisk motvikt mot dagens jag-centrerade värld.
Dessutom är det en ny blandning röster varje år. Gamla garvade sångare och nyaste nybisar skall tillsammans hitta samma sound och det är så fruktansvärt roligt, både vägen dit och då det sedan är klart. Att lyran, år ut och år in, alltid låter som Lyran, är nåt till snudd på magiskt.
Det blir en fin höst det här, med allt den har att bjuda till lyror, och för vad Lyran har att bjuda till andra!
/ Lina
