Idag har vi firat alla pappor. Också å Lyrans vägnar vill jag önska alla pappor en riktigt trevlig farsdag alla dagar.
Jag tänkte ta chansen att skriva lite personligt och tacka min egen pappa.
Min pappa är nämligen en stor vän av klassisk musik och i synnerhet opera. När jag var kanske 11 år gammal tog han mig med på opera för första gången.
Jag tror det var kanske Don Giovanni, eller någon annan klassiker, fylld av dräktprakt, pompa och ståt. Jag var väldigt fascinerad av vad som utspelade sig på scenen, av det ljud sångarna hävde ur sig, hur orkesterns svall fyllde salen och körens sång fyllde utrymmet. Jag var inte heller gammal då jag första gången satt fem timmar och med stora ögon och fladdrande öron följde med Wagners operor (Der Ring des Nibelungen). Kanske inte något de flesta pappor tar med sina barn på när de ännu är i lågstadiet. Hemma har vi också lyssnat på främst klassisk musik. Det tog faktiskt ett bra tag innan jag insåg att allas pappor inte lyssnar på klassiskt hemma. Jag trodde ju de facto att det att man går på konsert och opera är något alla gör med sina pappor.
Det här är en körblogg, så man kan fråga sig varför jag skriver om min pappa. Jo, för att tacka honom för alla de otaliga konserter han tagit med mig på. För den uppskattning för, i synnerhet klassisk, musik som han gett mig. Just idag på farsdagen vill jag passa på att tacka min pappa som aldrig underskattade sina barns förmåga att förstå och njuta av musiken. Vi kunde sitta still (och kanske somna ibland) på operans, kyrkans eller konsertsalens bänkar och våra gemensamma konsertupplevelser är någonting vi alltid kommer att ha tillsammans. Mina föräldrar kommer alltid på alla mina och min brors konserter. Dom har genomlidit en och annan blockflöjtsmatiné och alltid kommit på konsert, köpt kex och kaffe i pausen och bjudit in vänner och bekanta.
Inställningen till och respekten för musik har för mig kommit hemifrån. Min pappa lärde mig att gå på konsert. Det är faktiskt något en kanske måste lära sig, så en inte tycker det är högtravande eller konstigt. Musik ger mig trygghet i tillvaron och att mina föräldrar uppmuntrat mitt musicerande är en av de bästa gåvor de gett mig. Att ha någon som alltid vill komma och lyssna på mig och faktiskt njuter av det jag tillsammans skapar med mina körsystrar är en verklig gåva. Tack!
Och när blir nästa konsert då? Jo givetvis på torsdagen 13.11 i Uspenskijkatedralen klockan 19.
Då kommer ni att få höra hur kung Demetrius liknar Jungfru Maria vid en vingård i blom och hur rika och fattiga, ädla och ödmjuka, män och kvinnor bestiger berget för att hylla Jungfru Maria, den strålande stjärnan. Så kommer det också att bli en tragisk ballad som hedrar minnet av hajduken Iane Sandanski. Sången påminner om de sista dagarna av det Osmanska rikets förtryck i Bulgarien och i dagens Makedonien. En salig blandning av tidig och modern musik från öst och väst.
Ta med dig din pappa eller mamma, ditt barn eller barnbarn, din kompis eller din granne och kom!
(stolar finns, för dem som undrar)
/helleke
Fotot från Uspenskijkatedralen är taget av Barry Mangham
