Lyran firar 60 år 2006 (foto: Jonas Welander)
Lyran är en studentkör, vilket ju skulle antyda att de som sjunger är studenter. Men i praktiken äger alla inte nödvändigtvis studentmössa, och alla studerar inte, även om majoriteten gör det. Och tur är väl det, att man inte nekas inträde eller slängs ut på grund av avsaknad av gymnasiestudier eller innehav av examensintyg. Namnet ”Akademiska” i Lyrans långa officiella namn syftar ju egentligen på körens band till Helsingfors universitet. Och även om vi ett par gånger i det förflutna har fått kritik för att vara lite ”akademiska” i scenframträdandet kan man nog utan förbehåll säga att vi inte alltid beter oss särskilt akademiskt. Och igen, tur är väl det.
Själv har jag precis passerat 10-årsstrecket och är inte längre studerande, men bandet till studentkörslivet och universitetet får jag hålla kvar trots det. För många lyror har det varit naturligt att sluta sjunga med då familjelivet eller karriären, eller kombinationen av de båda börjar kräva för mycket tid. Tiderna har förändrats en del; det berättas att man under lyrövningar för några årtionden sedan satt och ammade för att få livspusslet att gå ihop. I dag kanske vi i snuttjobbandets anda söker oss vidare när livet förändrats. Många har också musikaliska projekt att fortsätta med, vissa professionellt eller halvprofessionellt, medan andra drivs mot nytt musikpyssel av ren och skär hobbyiver.
Många lyror har tappert försökt sluta för att de egentligen ”borde”, men misslyckats fullständigt eftersom det på varje årsmöte utlovas så mycket som man bara inte kan missa. Orsaken till att lyror ändå i snitt verkar sjunga med en kortare tid än i motsvarande manskörer må vara vilken som helst, men som lyra är man ändå välkommen tillbaka minst vart femte år, på jubileumsfirandet (nästa gång våren 2016!). Däremellan finns det konserter, shower, kvartettuppträdanden, träffar med understödsföreningen Harpan och mycket mer. Det må vara en tröst när tanken på att allt gott måste ha en ände ibland, trevande och försiktigt ger sig till känna. En gång lyra – alltid lyra!
