Nu är det 4 dagar sedan vår konsert med Anna Järvinen på Korjaamo och det pirrar ännu också i magen. Det började på tisdagen då vi hade vår första genomgång av konserten tillsammans med Anna. Vi sjöng tillsammans och det var enkelt. Allt föll på plats och vi visste att det skulle bli en oförglömlig konsert.
Under soundchecken på Korjaamo innan konserten på onsdag förstärktes den känslan och förväntningarna höjdes till skyarna. Stämningen backstage innan vi skulle ut på scen var elektrisk. När vi fick veta att kön in till Korjaamo var 50 meter lång kunde vi knappt tro det, men när vi tågade upp på scen möttes vi av en smockfull sal med förväntansfulla ansikten. Lyran började sjunga ”Regna bort” och stämningen i salen, och i kören, lyfte. Man var bland molnen liksom. Sedan sjöng Anna ”Vals för Anna”, och stämningen blev en annan. Den blev intim. Personlig och melankolisk, men samtidigt uppmuntrande. Något som man sällan har möjlighet till som korist är att verkligen se på publiken, i motsats till på dirigenten, under ett uppträdande. Ännu mindre medan någon annan än kören sjunger. Då har man verkligen tid att utforska alla ansikten framför en. Och det vi fick se var något alldeles speciellt. Det enda sättet för mig att förklara de blickar jag såg medan Anna sjöng var att de var fängslade. Fullständigt fokuserade på Anna och på det hon sjöng. Det är en otrolig gåva hos en artist, och Anna har förmågan att med den första tonen fånga publiken i en bubbla, där den enda verkligheten är de ord som svävar ur henne. Ganska magiskt faktiskt.
Konserten fortsatte att växla i stämningarna och kören kände sig stark och säker, och i symbios med Anna. Det mest otroliga hände dock i encoren, ”Nedgångslåten”. Kören hade aldrig hört den förut men vi skulle improvisera, om vi fick feeling. Och vi fick feeling. Det går knappt att förklara den mängden av energi och värme som kändes inom kören, och vi hoppas förstås att den strålade ut även i publiken.
Hela projektet innebar extremt mycket arbete både från kören, från de inom kören som arbetade med organiserande av projektet, från vår dirigent Jutta Seppinen, från fantastiska Säde Bartling som gjorde arrangemangen av Annas musik, från den otroligt begåvade pianisten Tapio Viitasaari och från Anna Järvinen själv. Men det var så värt det. Och vi vill göra det på nytt!
/Sophie
