Igår inledde Lyran sina gemensamma julkonsertövningar med Akademen. Jag kunde riktigt känna hur ivriga alla var att ta itu med julmusiken. De traditionella julkonserterna är något som inte bara många i publiken, utan också många korister väntar på med stor iver. För många blir det ingen jul utan julkonsert. För mig personligen bidrar julkonserterna på ett perfekt sätt till julstäminingen. Repertoaren är alltid en balans av tradition och nya verk. I år har vi igen också privilegiet att framföra arrangemang som gjorts av korister. Det tycker jag är extra roligt. I år blir det också extra spännande eftersom vi kommer att samarbeta med Ylioppilaskunnan Soittajat. Det betyder alltså att publiken har något extra spännande att vänta på.
En av de stycken vi övade på lördagen var Topelius dikt Sparven på julmorgonen (1859), tonsatt av Otto Kontiainen och arrangerad för kör av Jon Washburn. Jag kände till sången, men har inte tidigare sjungit den själv, så jag blev väldigt berörd av texten, i synnerhet med tanke på vem ‘sparven’ är. Topelius skrev dikten efter att hans son, Rafael Topelius, dött vid bara ett års ålder. Jag har inte tidigare känt till diktens bakgrund. Det känns fint att vi inte bara tar fram julens glädjebudskap utan också tangerar det vedmod julen kan bringa med sig. På högtider som julen är det ju n fin stund att tänka varma tankar om de näa och kära som inte finns med en och kan vara med och fira. Julen är ju en gemenskapens högtid.
Sparven på julmorgonen
Nu så föll den vita snö, föll på björk och lindar.
Frusen är den klara sjö, väntar vårens vindar.
Liten sparv, fattig sparv, ätit upp sitt sommararv.
Frusen är den klara sjö, väntar vårens vindar.
Vid den gröna stugans dörr stod en liten flicka:
–Sparvelilla, kom som förr, kom ett korn att picka!
Nu är jul i vart skjul, sparvelilla, grå och ful.
Sparvelilla, kom som förr, kom ett korn att picka!
Sparven flög till flickans fot, flög på glada vingar:
–Gärna tar jag kornet mot, kornet som du bringar.
Gud skall än löna den, som är här de armas vän.
Gärna tar jag kornet mot, kornet som du bringar.
-Jag är icke den du tror, ty ditt öga tåras.
Jag är ju din lilla bror, som dog bort i våras.
När du bjöd glad ditt bröd åt den fattige i nöd,
bjöd du åt din lilla bror, som dog bort i våras.
(illustrationen är min tolkning av en liten sparv)
Jag ser verkligen fram mot att vänta på julen. Julkonserterna kommer att blir en perfekt blandning av glädje, värme, vemod, kärlek, ljus och gemenskap.
Men före jul har ni alla också möjligheten att komma i stämning på Lyrans Adventskonsert i Ekenäs kyrka den 24.11 klockan 18.
Mera information om de traditionella julkonserterna tillsammans med Akademen ,(biljetter, datum osv.) finns bl.a. på facebook
/Helleke
